Edvard Munch
”Min Munch-vägg blir det ståtligaste som finns i Europa”
– Ernest Thiel på Thielska Galleriet.
Med tolv oljemålningar och nästan 100 grafiska blad har Thielska Galleriet en av de största samlingarna av Edvard Munchs konst, som finns utanför Norge. Konstsamlaren Ernest Thiel i Stockholm var Munchs viktigaste mecenat under en period i början av 1900-talet och köpte de flesta verken direkt från konstnären. Fortfarande idag dominerar den norske konstnärens verk i den stora salen på Thielska Galleriet.
Munch passade mycket bra in i Ernest Thiels smak för radikal konst och konstnärer som gick sin egen väg. År 1886 slog Munch igenom när målningen Det sjuka barnet gjorde skandalsuccé på en utställning i Oslo (dåvarande Kristiania). Flera tyckte att målningen var slarvig, ofärdig, men det fanns också kritiker som tyckte att han var en av sin generations mest intressanta konstnärer. Munch var skicklig på att använda sig av pressens motstånd för att skapa bilden av sig själv som en egensinnig konstnär. Skandalen, och andra uppmärksammade utställningar som följde bidrog till att öka intresset för Munch och för hans konst hos Ernest Thiel och andra konstsamlare, kritiker och konstnärer över hela Europa. På Thielska Galleriet finns en version av Det sjuka barnet från år 1907 som Munch målade särskilt för Thiel, på beställning. Under arbetet skrev konstnären i ett brev att han hade blivit bättre i nerverna, men istället fått ryggont: ”Det sjuka barnet målas av en sjuk målare.”
Edvard Munch levde intensivt dessa år. Sommaren 1905 befann han sig tillfälligt i Köpenhamn efter att ha flytt Norge efter uppmärksammade slagsmål med konstnärsvännerna Ludwig Karsten och Andreas Haukland. Mitt i denna personliga kris skrev Ernest Thiel och bad honom måla ett postumt porträtt av den tyske filosofen Friedrich Nietzsche. Idén hade väckts av Elisabeth Förster-Nietzsche, filosofens syster i Weimar, och det var hon som förmedlade kontakten mellan dem båda. Thiel ägde redan konst av Munch, men porträttet av Nietzsche blev början till ett ökat intresse och han köpte in flera målningar och ett stort antal grafiska blad. För Munchs del innebar det ekonomisk framgång och det sägs att Thiels intresse bidrog till att öka priserna på Munchs konst. Thielska Galleriets samling berättar om den händelserika perioden i Munchs liv, med porträtt som föreställer både konstnären Karsten, filosofen Nietzsche och systern Förster-Nietzsche.
Thiel ville fylla en hel vägg med målningar av Munch. Konstnären själv deltog med stort engagemang i planeringen och i urvalet av vilka målningar som skulle ingå. Hösten 1907 skrev Thiel med mycken belåtenhet: ”Min Munch-vägg blir det ståtligaste som finns i Europa – det ser jag redan nu.” Under detta år förvärvade Thiel flera av Galleriets mest anslående verk, såsom På bron (1903) och Familjen Book (1903). Motiven är tagna från vardagslivet och de människor Munch hade mött i den gamla hamnstaden Åsgårdstrand i Norge.
Edvard Munch har en alldeles särskild förmåga att välja ut motiv för sina målningar som egentligen är rätt så vardagliga, men sedan gestalta dem med monumentalitet och närvaro, så att betraktaren snarare kan få en känsla av förhöjd verklighet. Målningarnas upplösta penselskrift, de förenklade formerna och uppdrivna färgerna har inte bara till uppgift att understryka motivens känslomässiga innehåll. De tjänar också till att ge betraktaren en glimt av konstnären bakom verket, en känsla för personen som hållit i penseln.
Målningen Förtvivlan (1892) domineras av ett starkt känsloläge. I förgrunden syns en välklädd man som med nedsänkt huvud vänder sig ut mot ett dovt och bergigt landskap. Den röda himlen och det snäva broräcket känner vi igen från kompositionen till Munchs mest kända målning: Skriet. Munch skapade ofta flera versioner av sina mest betydelsefulla motiv. Målningen Förtvivlan som finns på Thielska Galleriet är början till hela serien av ångestmålningar. Samtidigt som den målades skrev han följande rader i sin dagbok: ”Jag gick vägen bort med två vänner – solen gick ner. – Jag kände en pust av vemod – Himlen blev plötsligt röd. Jag stannade, lutade mig mot räcket, trött av döden (…) – jag stod där skälvande av ångest – och jag kände ett stort oändligt skrik genom naturen –” Konstnärens känslostorm uppkommer i växelverkan med den omgivande naturen, och färgar sedan av sig på hans upplevelse av landskapet. Gränserna mellan yttre och inre liv tycks vara i upplösning.
Våren 1907 fick Ernest och Signe Thiel besök av Edvard Munch i Stockholm. Konstnären bodde på Grand Hôtel på Thiels bekostnad, men reste dagligen till palatset på Djurgården. Munch utförde porträtt av de båda makarna; en oljemålning i helfigur av Ernest och ett grafiskt blad föreställande Signe. Efteråt har Munch sagt att han inte blivit helt nöjd med porträttet av Ernest. Han menade att han bara sett nietzscheanen och inte lärt känna personen bakom masken. Det finns en halvfärdig skiss bevarad som bär spår av konstnärens temperament: Munch körde handen igenom duken i ren frustration. Porträttet av Signe är en etsning som renodlat intrycket av hennes person och med små medel skapar ett helt förandligat porträtt.
Betydelsen av konstnärens personliga temperament debatterades hett i det europeiska konstlivet under denna period – var det verkligen rätt att låta det subjektiva ta så stor plats? Munch-väggen på Thielska Galleriet är inte bara en hyllning till Edvard Munch, utan ett ställningstagande för alla de konstnärer som lät livet flyta in i konsten och som inte bara målade in sitt eget perspektiv, utan rent av sin egen närvaro i penseldragen.
Text: Patrik Steorn
Litteratur:
- Bardon, Anne m.fl.: Munch og Warnemünde: 1907-1908, utst. kat. Munch Museet, Labyrinth Press, Oslo, 1999
- Edvard Munch. Det syke barn. Historien om et mesterverk. The Sick Child. The story of a masterpiece. Nasjonalmuseet for kunst, arkitektur og design, Oslo, 2009.
- Edvard Munch. Livets dans (red. Otto Selén), Helsingfors 2014
- Frydenberg Flaatten, Hans-Martin: Edvard Munch. Måneskinn i Åsgårdstrand, Oslo 2013
- Linde, Brita: Ernest Thiel och hans konstgalleri. Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1969
- Linde, Ulf: Edvard Munch och Thielska Galleriet. Stockholm: Atlantis, 2007
- Rognerud, Hilde Marie Jamessen: Munch!: Nietzsche, Thiel och Nordens störste konstnär. Stockholm: Thielska galleriet, 2013
- Stenerson, Rolf E: Edvard Munch. Close-Up of a Genius (Editor, text and illustrations: Hans-Martin Frydenberg Flaatten), Oslo 2013
- Thiel, Ernest: Vara eller synas vara. Minnen och anteckningar. Carlssons förlag, Stockholm, 1990
Edvard Munchs brev till Ernest Thiel
I Ernest Thiels brevarkiv finns 62 stycken brev från Edvard Munch från åren 1905–1922. Majoriteten av breven och brevkorten är handskrivna kvitton för inköp av målningar och ett stort antal grafiska blad. Efter intensiva perioder i Lübeck, Weimar och Berlin, reste Munch våren 1907 till badorten Warnemünde för att återhämta sig. Där fann han en harmonisk plats att arbeta på och stannade i flera månader. Korrespondensen mellan Thiel och Munch från denna period avslöjar mecenatens viktiga roll i att möjliggöra Munchs vistelse i Warnemünde, liksom konstnärens resor till städer som Hamburg, Paris, Köln och Köpenhamn.
Edvard Munchs brev till Ernest Thiel har digitaliserats inom projektet "Hemmuseum som digitalt kulturarv" och finns att läsa på Internet Archive.
Läs Edvard Munchs brev till Ernest Thiel här >>
I Munch Museets digitala arkiv finns 32 digitaliserade och transkriberade brev av Ernest Thiel till Edvard Munch.
