Gustav Vigeland

Det mänskliga tillståndet, erotikens och melankolins krafter var bärande teman för den norske skulptören Gustav Vigeland (1869-1943), som förde en ständig kamp för att uppnå friheten att kunna skapa sitt eget liv.  Efter 1890-talets bohemliv i Europa utförde han i  början av 1900-talet porträtt och nyskapande monument hemma i Norge. De sista decennierna av hans skapande skulle domineras av projektet med Vigelandsparken i Oslo, som än idag fascinerar mängder av besökare.

Skulpturerna gestaltar känslolivets och de mänskliga relationernas komplexa natur i det moderna livet kring sekelskiftet 1900. Det konstnärliga uttrycket präglas av skarp kärvhet och väjer inte för att plocka motiv ur själslivets mörkaste vrår. Vigeland framstår idag som en konstnär som drevs av sina visioner, inte minst när det gäller att forma det offentliga rummet för den moderna tidens andliga sökande.

Thielska Galleriet äger med sina åtta skulpturer i brons den största samlingen av Vigelands konst utanför Norge. Ernest Thiel stöttade Vigeland i ett avgörande skede i hans konstnärskap, och deras kontakter och nätverk utgör en spännande del av det svensk-norska gemensamma kulturarvet. Med utställningen är Thielska med och firar 150-årsjubileet av Gustav Vigelands födelse.  Utställningen har producerats i samarbete med Vigelandsmuseet i Oslo och tack vare generösa inlån har Thielska Galleriet glädjen att låta den svenska publiken möta Vigelands konst i Stockholm med verk från perioden 1890-1940.

Gustav Vigeland, Mor och barn, 1907. Foto: Yanan Li

Gustav Vigeland, Mor och barn, 1907. Foto: Yanan Li

Gustav Vigeland, Ludwig van Beethoven, 1905. Foto: Øyvind Andersen / Vigeland-museet

Gustav Vigeland, Porträtt av Emanuel Vigeland, 1896. Foto: Per Myrehed

Gustav Vigeland, Porträtt av Emanuel Vigeland, 1896. Foto: Yanan Li